Den internationella standarden för en squashbana är 9,75 meter på djupet och en bredd på 6,4 meter. Frontlinjen har en linje 4,57 meter upp som markerar var banan slutar. Slår man bollen på eller ovanför denna linjen är bollen ur spel. Den bakre väggen har också en linje för att markera vad som är utanför. Den linjen är endast 2,13 meter hög. Detta gör att sidolinjerna som binder samman den främre och den bakre linjen lutar snett uppåt (eller nedåt beroende på hur man vill se det). Dessa linjer är ofta urgröpta för att underlätta att bedöma om bollen träffar själva linjen. I squash, tillskillnad från tennis, räknas linjeträffar som ute.
På golvet finns det en del linjer, dessa har endast betydelse vid serven och rutorna de bildar kallas serverutor. Det är två stora rutor i den bakre delen av planen och två små i varsin av dessa. Vid serven måste man stå med minst en fot i den lilla serverutan och slå bollen diagonalt så att första studsen på golvet sker inom den störa serverutan mittemot.